mitt i texas

Det kanns som om det har ar den konstigaste dagen i mitt liv. Forst och framst undrar jag varfor jag bara ar halvtaggad pa att mor och far kommer (no offense). Andra grejen ar, varfor holl jag pa att borja grata nar jag gick av bussen. Jag antar att allt har att gora med att detta betyder att det ar slut. Nu ar det slut, tack och hej liksom. Det blev inte som jag hade tankt mig. Det var sa sorligt att saga hej da till vanner som man aldrig mer kommer traffa.

nej nu maste jag faktiskt packa klart, jag aker ju om 3 timmar.

simma lugnt/maria s